Requiem for a Dream
Sara är änka och lever ett trist och innehållslöst liv tills hon plötsligt får möjligheten att vara med på tv. För att bli snygg och smal när hon får sina 15 minuter i rampljuset luras hon till en livsfarlig pillerdiet.
Under tiden börjar sonen Harry och hans nya flickvän Marion Silver sakta öppna sig för varandra. Båda känner att de hittat räddningen ur åratal av isolering och smärta. Nu skapar deras kärlek en konstgjord tillflyktsort där de kan stänga världen ute. När Harry och hans bäste vän Tyrone framgångsrikt lanserar sig själva som knarkhandlare börjar de tre känna sig oövervinnerliga.
Det är Darren Aronofsky som står för regin i denna film, en man som inte gör filmer hit och dit men när han väl kommer med en film är det riktigt bra. Och Requiem for a Dream är inget undantag. Han lyckas också ta fram det bästa ur sina skådespelare och Marlon Bystyns som spelar Sara Goldfarb får sig en välförtjant Oscars nominering.
Filmen börjar med att allt bara går "upp" för dem, Sara får tag på mirakel bantningspiller så hon går ner i vikt för att komma i en klänning då hon ska vara med i TV, hon tappar några kilon och blir jätte lycklig.
Harry och hans kompis Tyrone börjar langa knark och deras pengahög i skolådan växer, man blir lycklig av pengar, ingen idé att säga annat så självklart lever Harry, Tyrene och Marion (Harrys flickvän) ett bra liv för stunden.
Sen går allt åt helvette och det är även då filmen börjar bli riktigt bra.
Sara är helt torsk på sina piller och det enda hon gör är att sitta och kolla på sitt favorit program, hon blir också riktigt paranoid och tror att kylskåpet är efter henne.
Harrys och Tyrones knarkaffärer har gått dåligt och pengarna är slut, och det är här vi verkligen får se missbrukets baksidor.
Darren har lyckats skildra missbrukets positiva sidor och baksidorna på ett väldigt bra sätt. Och istället för att visa oss när de tar drogerna har han klippt ihop några olika bilder där man ser kokande heroin, vidgande pupiller med mera. Enligt mig var detta väldigt skickligt gjort och han har verkligen ett öga för bildkonsten.
Men det finns ett undantag i filmen, när Harry har nått botten och sitter i en bil påväg till flordia (tror jag..) får man se han hemska såriga arm och hur han trycker in en nål för att skjuta heroin.
Första gången jag såg filmen tog jag täcket över huvudet i denna scen, men nu bestämde jag för att kolla och det var riktigt obehagligt att se.
Filmens slut är riktigt tragiskt och det gick verkligen åt helvette för att fyra vi fått följa i filmen (Sara,Harry, Tyrone och Marion)
Jag tror att det jag älskar mest i denna film är bildmontaget han sätt ihop och musiken i filmen.
Clint Mansell har skrivit musiken och den är verkligen intensiv och perfekt för filmen, får rysningar varje gång jag lyssnar.
Självklart finns det några negativa saker att ta upp om denna filmen, men ingenting jag tänker gå in på något djupare då det bra väger upp det dåliga.
Så det enda jag tänker ta upp är att det är riktigt jobbigt att följa Sara, det är lixom bara tråkigt och jag längtar tills det ska hoppa tillbaka till de andra tre. Kan tycärr inte förklara varför det är jobbigt då jag bara tycker det.
Daren Aronofsky har verkligen lyckats göra en konstnärlig film om droger. Hatten av för honom.
8/10