Braveheart
Mel Gibson är stjärnan både bakom och framför kameran, som huvudrollsinnehavare, regissör och producent i den här storslagna, detaljerade sagan om våldsamma strider, ömsint kärlek och viljan att riskera allt för en enda sak: friheten. I ett känslomässig starkt insats spelar Gibson William Wallace, en burdus skotte som använde sitt svärd och sin passion för att driva sina landsmän mot frihet. Braveheart är en tumultartat återspegling av historien, och vann flera Oscars.
Ja här får vi då följa ett gäng vilda skottar som springer runt i kilt, visar rumporna och slaktar engelsmän.
Denna film, tycker jag, började lite halvsegt. Tog ett tag innan den faktikst drog igång men när den väl drog igång visade den mig varför den vann en Oscar för bästa film.
Jag tvekade väldigt mycket innan jag såg filmen ifall Mel Gibson skulle klara av att spela skotte med tanke på dialekten, men jag fick en en överrasking för det klarade han ju helt galant även ifall han är en aussie, det vara bara när han sa "what meating?" som jag tyckte att det låt lite löjligt men om jag inte visste vem han var och kom från Australien skulle han lätt kunnat lurat mig att han var från Skottland.
Dock så satt jag och störde mig nästan genom hela filmen på hans hår, framifrån ser det bra ut men i alla andra vinklar så ser man ju löshåret. Du kunde ju sparat ut håret till den längden eller så kunde du haft kvar den längen som du egentligen hade för löshårskanter är ingen vacker syn. Speciellt inte på en film som utspelar sig för väldigt länge sedan.
Alla skådespelare gjorde bra ifrån sig, speciellt Mel Gibson då han även står för regit i denna film. Dock så tycker jag att Sophie Marceau som spelade Princess Isabelle var fruktansvärt dålig, alla hennes repliker kändes så framtvingande att det bara var pinsamt att se henne agera. Jag har aldrig tidigare hört talas om henne och jag kan nu förstå varför. Jag kände egentligen inte igen någon förutom Gibson, så blev positivs överraskad när alla gjorde så bra från sig.
Filmen är också verklighetsbaserad vilket gör filmen starkare och krigsfilmer går alltid hem hos mig (förutom skitfilmer som Alexander).
Vi får se snygga krigsscener, som även ibland kan bli lite råa, det finns drama och romantik och filmen har ett djup.
Först och främst känns denna film väldigt äkta, till skillnad mot andra krigsfilmler. Krigsscenerna vi får se känns väldigt verklighetstrogna och som jag sa; som kan bli lite råa.
Denna film har väldigt lik den senare krigsfilm som Mel Gibson kom att medverka i; Patrioten. Fanns även en scen där jag tyckte det såg exakt ut som patrioten förutom Mel Gilbsons utseende då. Men nu kom ju denna film faktikst före Patrioten så kan ju inte kritisera filmen på grund av det.
Musiken då, James Horner skriver alltid jättefin musik men jag tycker hans säckpipa börjar bli lite uttjatad eftersom han verkar ha me de i sina flesta soundtrack. Med andra ord tycker jag han kan vara lite enformig för det enda jag kunde tänka på var hur fruktansvär lik musiken i denna film och Titanic var. Men det var bara när han använde säckpipan, annars hörde jag inga likheter.
Heter det ens säckpipa för övrigt?!
Och självklart förstår jag varför han har valt att använda det instrumentet eftersom filmen handlar om Skottland, det är i den andra filmer jag stör mig, så jag borde ju egentligen inte ta upp det här i denna recension så jag lämnar ämnet nu.
Mel Gibson har gett oss en krigsfilm med hjärta där vi får följa en man som krigar med passion och mening.
Jag har alltid gillat Gibson och jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka väldigt snart, han börjar bli väldigt saknad av mig.
Jag vill dock inte ge denna film ett fultt betyg eftesom jag tyckte att början var lite seg, även lite i mellanåt kände jag mig lite uttråkad. Men jag kollade på denna film i två delar då jag blev väldigt trött så jag stängde av och fortsätte nästa dag. Vilket aldrig är smart eftersom det inte blir lika sammanhängande då och när jag började kolla igen hade jag redan glömt lite och jag tror tyvärr att detta kan påverka mitt betyg på denna film.
7/10