Pan's Labyrinth
Året är 1944, slutet av det spanska inbördeskriget. Ofelia och hennes mamma Carmen flyttar upp i bergen där Carmens nye man kapten Vidal och hans män i Francos armé, strider mot de sista motståndsmännen.
Ofelia dras mot en övervuxen labyrint i närheten av deras nya hem. I denna förtrollade värld möter hon labyrintens väktare, den mäktige Pan, som hävdar att han känner till hennes riktiga identitet och hennes hemliga öde. För att få reda på sanningen utsätts Ofelia för tre farliga uppdrag och ett skrämmande och häpnadsväckande äventyr tar sin början. Men i bakgrunden lurar Kapten Vidals verklighet som blir allt svårare att skydda sig ifrån...
Om jag skulle ha en film som beskriver min filmsmak så tydligt som möjligt skulle det vara den här. En film där det finns fantsy, äventyr och ett "poetiskt mörker", det är så underbart när det blir rätt men samtidigt är det en genre som det är väldigt lätt att det floppar.
Eftersom det är så lätt stt floppas inomd enna genre så var jag ganska skeptiskt trots att den blivit hyllad, men efter många om och med köpte jag 2disc utgåvan då den var så billig.
Det visade vara det bästa köpet jag gjort på länge.
Först och främst har jag totalt nollkoll på spanska skådespelare som inte har ett stort namn inom den amerikanska filmindustrin så jag blev verkligen chockad över vad duktiga de var, speciellt "Ofelia" som ser ut att vara väldigt ung när filmen gjordes.
Makeupen, håret, kostymerna fotot, ja allt är så himla bra gjort och jag vet inte om det bara är jag som är konstig men när jag tänker mig en spansk film så kopplar min hjärna direkt till en lågbudget skitfilm eller en skräckfilm så denna film var verkligen ingenting av det jag hade föreställt mig.
Vi får möta några sagofigurer som till exempel en faun i filmen, han ser fruktansvärt verklig ut och skrämmande samtidigt som man känner sig trygg; Bra karaktärsuppbyggnad.
Och filmen förtjänar verkligen sin "Bästa Make Up" statyett, herregud säger jag bara, fantastiskt vad man kan skapa med sina händer.
Sen får vi även stöta på en "barnätar-varelse" som verkligen ser vidrig ut och är riktigt läskig. Måste även tillägga att "Ofelia" är fruktansvärt irriterande i den scen där vi stöter på denne karaktär, se filmen så vet ni vad jag menar. Vill inte spoila någon men hon beter sig som ett omoget barn som aldrig lyssnar.
"Framtida Klassiker" är verkligen ord denna film förtjänar och jag ser den redan nu som en klassiker och jag är sjukt irriterad på mig själv över att jag inte har sett den här filmen innan, den har ju ett par år på nacken.
Det enda negativa jag kan se i denna film är att jag nu i efterhand har svårt att komma ihåg vad den handlade om, men samtidigt blir det inte till det negativa då jag vill se den redan idag igen.
Vacker, unik, magisk, fantastisk, jag kan inte hitta något ord som kan beskriva vad mycket jag gillade denna film.
Guilliermo del Toro har visat mig en film som är perfekt för mig smak och han har visat filmmagi som jag inte trodde existerade.
Ett lysande och unikt manus med inslag från sagor och grymt regi kan denna film inte kallas något annat än mästervärk. Ingen film för dig som bara ser en film för att bli underhållen, ni lär garanterat hata den och tycka den är skruvad och konstigt. Men till er som förstår er på filmkonst, varsågod, här har ni en film utöver det vanliga.
10/10