Les Misérables
Med 1800-talets Frankrike som skådeplats berättar Les Misérables en fängslande berättelse om krossade drömmar och olycklig kärlek, passion, offer och försoning - en tidlös saga om den mänskliga själens odödlighet. Jackman spelar ex-fången Jean Valjean, jagad sedan årtionden av den hänsynslösa polismannen Javert (Crowe) efter att en gång ha brutit mot sin villkorliga frigivning. När Valjean går med på att ta hand om fabriksarbetaren Fantines (Hathaway) unga dotter, Cosette, förändras deras liv för alltid.
Fick äntligen se denna film på bio igår, i en trång liten salong med lågt ljud. Skit trångt var det.
Men iallafall, "I Dreamed a Dream" med Anne Hathaway var den sång som berörde mig mest, hon framförde den fruktansvärt bra samtidigt som hon grät. Jag blev också mycket imponerad av Russel Crowe, visst, man hör att han inte har belönats med en vacker sångröst som de andra men jag är imponerad av att han vågade ta till sig denna roll.
Hugh Jackman, Amanda Seyfried, Helena Bonham Carter, Eddie Redmayne.. Ja alla gör ett lysande jobb i sången. Och för er som inte vet sjunger de live i filmen, inte förinspelat som i andra musikaler.
Själva musiken är dock inte något som jag skulle lyssna på här hemma på Spotify.
Öppningscenen för mig var magisk, den var fruktansvärt mäktig med vacker miljö och musik som blev en av mina favoriter från filmen.
Jag har ingen aning om vad låtarna egentligen heter, så jag hittar på lite egna namn som gör att ni förstår vilka jag menar. "I dreamed a dream", "Lovely Lady" och "Look Down" blev mina favoriter från filmen.
Sanningens ögonblick: Jag somnade. Nu får ni inte tro att jag inte tyckte filmen var dålig bara för att jag slumrade till men jag var något så fruktansvärt trött, kände redan efter 5min att ögonen inte riktigt hängde med. Jag minns att jag somnade till Hugh Jackmans stämma och vaknade när de slängdes ut möbler på gatorna så jag hängde inte riktigt med där tyvärr.
En sak jag tyckte var jobbigt var att nästan hela filmen utspelades när det var mörk (kan vara därför jag somnade) och när det blev dag fick jag sitta och kisa tills ögonen vant sig.
Jag blev också lite trött på att att nästan alla dialoger bestod av sjungande, ibland gillade jag det och ibland blev jag bara frustrerad på det.
Sacha Baron Cohen och Helena Bonham Carter står för komiken i filmen (Jag vet, chockerande eller hur?), och de lyckas med det mycket bra och jag fann paret roande i många scener. Men jag har lite svårt att ta Sasha Baron Carter seriöst, men tanke på hans tidigare film roller.
Detta är en film som jag kan rekommendera till de som vill se en storslagen film, vi bjuds på vackra miljöer, starka rollinsatser och vacker sång.
Filmkonst i sin ära, men kan inte hjälpa att jag fann den lite smådryg ibland. Och Anne Hathaway tar nog hem priset för sin insats på Oscarsgalan. Bästa film vågar jag inte uttala mig om eftersom alla de nominerade verkar vara starka kandidater.
7,5/10
Fick äntligen se denna film på bio igår, i en trång liten salong med lågt ljud. Skit trångt var det.
Men iallafall, "I Dreamed a Dream" med Anne Hathaway var den sång som berörde mig mest, hon framförde den fruktansvärt bra samtidigt som hon grät. Jag blev också mycket imponerad av Russel Crowe, visst, man hör att han inte har belönats med en vacker sångröst som de andra men jag är imponerad av att han vågade ta till sig denna roll.
Hugh Jackman, Amanda Seyfried, Helena Bonham Carter, Eddie Redmayne.. Ja alla gör ett lysande jobb i sången. Och för er som inte vet sjunger de live i filmen, inte förinspelat som i andra musikaler.
Själva musiken är dock inte något som jag skulle lyssna på här hemma på Spotify.
Öppningscenen för mig var magisk, den var fruktansvärt mäktig med vacker miljö och musik som blev en av mina favoriter från filmen.
Jag har ingen aning om vad låtarna egentligen heter, så jag hittar på lite egna namn som gör att ni förstår vilka jag menar. "I dreamed a dream", "Lovely Lady" och "Look Down" blev mina favoriter från filmen.
Sanningens ögonblick: Jag somnade. Nu får ni inte tro att jag inte tyckte filmen var dålig bara för att jag slumrade till men jag var något så fruktansvärt trött, kände redan efter 5min att ögonen inte riktigt hängde med. Jag minns att jag somnade till Hugh Jackmans stämma och vaknade när de slängdes ut möbler på gatorna så jag hängde inte riktigt med där tyvärr.
En sak jag tyckte var jobbigt var att nästan hela filmen utspelades när det var mörk (kan vara därför jag somnade) och när det blev dag fick jag sitta och kisa tills ögonen vant sig.
Jag blev också lite trött på att att nästan alla dialoger bestod av sjungande, ibland gillade jag det och ibland blev jag bara frustrerad på det.
Sacha Baron Cohen och Helena Bonham Carter står för komiken i filmen (Jag vet, chockerande eller hur?), och de lyckas med det mycket bra och jag fann paret roande i många scener. Men jag har lite svårt att ta Sasha Baron Carter seriöst, men tanke på hans tidigare film roller.
Detta är en film som jag kan rekommendera till de som vill se en storslagen film, vi bjuds på vackra miljöer, starka rollinsatser och vacker sång.
Filmkonst i sin ära, men kan inte hjälpa att jag fann den lite smådryg ibland. Och Anne Hathaway tar nog hem priset för sin insats på Oscarsgalan. Bästa film vågar jag inte uttala mig om eftersom alla de nominerade verkar vara starka kandidater.
7,5/10