How I Met You Mother
För någon månad sedan satt jag i frisörstolen och diskuterade tvserier, fick höra fina ord om HIMYM och eftersom det fanns fem säsonger på Netflix så såg jag ingen anledning till att inte kolla på det.
Efter drygt en vecka hade jag nötat igenom fem säsonger.
Efter drygt en vecka hade jag nötat igenom fem säsonger.
HIMYM är en av de serier som man tänker "bara en episod till" och så är klockan plötligt 3 på natten. Jag gillade serien från första början har av de fem säsongerna jag sett tycker jag inte att någon säsong är sämre eller bättre än de andra.
Marshall är verkligen min favoritkaraktär och han har gett mig några skratt under det jag sett, fyfan vad han är rolig! Jason Segel borde vinna pris för sin roll, om han nu inte redan gjort det, har noll koll!
Även om jag gillar alla käraktärer och jag har ingen jag stör mig på så blir jag ändå inte helt insatt i dem, det är aldrig så att jag blir ledsen över när någon gör slut, jag "hejar" aldrig på något par, ja ni förstår vad jag menar.
Jag tycker det är ganska svårt att hitta en bra komediserie, bara gillat Friends och The Big Bang Theory, och Modern Family nu ganska nyligen. Med andra ord blev jag positivt överraskad av denna serie, hade inte ett ett endaste avsnitt innan då jag alltid har bytt kanal när det börjat.
Vill även tillägga att "Ted" liknar Johnny Depp i vissa vinklar, sjukt irriterande då jag inser att jag lägger huvudet på sned varje gång det inträffar (fråga mig inte varför)
När serien har avslutats så tänker jag köpa "mega-boxen" av denna serie, i dagsläget känner jag inget behov av att köpa serien styckvis då jag vet att man ändå inte kommer få reda på vem mamman egentligen är förns den sista säsongen. Så även om jag kunde ligga hela nätterna och kolla på serien så känner jag inget sug av att fortsätta kolla nu när jag inte har det tillgängligt någonstans, det är inte såpass bra att jag vill lägga ner tid eller energi på att fixa fram säsong 6, men misstolka mig inte nu, jag tycker ändå det är skitbra och en serie jag rekommenderar till alla!
8/10
Prison Break säsong 1
Michael Scofield är en desperat man i en desperat situation. De flesta skulle göra allt som står i deras makt för att aldrig hamna i Fox River fängelset, men Michael gör allt för att komma in. Hans bror Lincoln Burrows har blivit oskyldigt dömd till döden för ett brott han inte begått. Michael rånar i desperation en bank med målet att själv bli inspärrad, och med en invecklad flyktplan rädda både sig själv och brodern ut ur fängelset. För att allt ska gå i lås krävs inte bara mod, skicklighet och tur... dessutom behöver de ta hjälp av några av fängelsets farligaste fångar.
Är inne i en TV-serie period för tillfället så det blir inte alls mycket filmtittande. Så jag kom på att jag kan ju börja recensera TV-serie säsonger, så först ut får bli Prison Break Säsong 1 som jag kollade klart på häromdagen.
Kan erkänna att jag var riktigt skeptiskt till denna serie till att börja med. Hur kan man få till en bra serie som går ut på att rymma från fängelse tänkte jag, och hur många gånger kan de egentligen rymma?
Jag började i alla fall kolla när hela serien hade avslutats och det fanns att köpa.
Och efter många tvekanden och lite tjat från min syster bestämde jag för att ge det en chans, och som jag har sagt så många gånger förr så ångrade jag mig att jag inte sett det tidigare.
Första säsongen är fruktansvärt välskriven, och ja, även den bästa av de fyra säsongerna.
Michael Scofield som spelas av Wentworth Miller visar sitt fulla potensial i denna säsong om vilket geni han verkligen är. Begår brott för att hamna i den fängelse där hans bror sitter inne med dödstraff. Hela hans plan finns i hans tatuering och jag gillar hur vi får återblickar om hur han tänkt osv. när vi får se vissa bitar av hans tatuering som han använder sig av just då.
Wentworth Miller är perfekt för rollen, han spelar honom på ett smått tafatt vis, med ett oerhört lugn. Så svårt att förklara, men de kunde inte hittat en bättre person för denne roll.
De andra rollerna är också riktigt bra rollsätta. Theodore "T-Bag" Bagwell spelad av Robert Knepper skiner dock lite mer än det andra, men jag kan faktikst inte bedöma om det är på grund av att han gör ett bättre jobb, eller om det är för att hans karaktär är vidrig om jag ska uttrycka mig rättvist.
Dominic Pursell, Amaury Nolasco, Sarah Wayne Callie, Wade Williams och alla de andra gör också ett strålande jobb men som sagt, rollerna är inte direkt märkvärdiga.
Och så har vi ju självaste Peter Stormare, mina favorit svenska skådespelare. Jag blir så glad varje gång vi får se en svensk i något framgångsrikt och han var väll egentligen den enda skådespelaren som inte var direkt okänd innan detta sändes.
Serien är spännande från avsnitt 1 till 22. Jag dör av nyfikenhet efter varje avsnitt och ibland har jag svårt att sitta still och om ni ännu inte sett denna serie så rekommenderar jag er verkligen till att göra det.
Jag tycker även musiken i denna serie är klockren, får rysningar bara av att göra introt och de har verkligen lyckats spegla spänningen i de. Ramin Djawadi som är namnet bakom musiken för er som intresserar er.
Denna serie är något för de som gillar spänning blandat med drama och som har starka karaktärer.
Går nästan inte att bli så mycket bättre.
10/10
Jag började i alla fall kolla när hela serien hade avslutats och det fanns att köpa.
Och efter många tvekanden och lite tjat från min syster bestämde jag för att ge det en chans, och som jag har sagt så många gånger förr så ångrade jag mig att jag inte sett det tidigare.
Första säsongen är fruktansvärt välskriven, och ja, även den bästa av de fyra säsongerna.
Michael Scofield som spelas av Wentworth Miller visar sitt fulla potensial i denna säsong om vilket geni han verkligen är. Begår brott för att hamna i den fängelse där hans bror sitter inne med dödstraff. Hela hans plan finns i hans tatuering och jag gillar hur vi får återblickar om hur han tänkt osv. när vi får se vissa bitar av hans tatuering som han använder sig av just då.
Wentworth Miller är perfekt för rollen, han spelar honom på ett smått tafatt vis, med ett oerhört lugn. Så svårt att förklara, men de kunde inte hittat en bättre person för denne roll.
De andra rollerna är också riktigt bra rollsätta. Theodore "T-Bag" Bagwell spelad av Robert Knepper skiner dock lite mer än det andra, men jag kan faktikst inte bedöma om det är på grund av att han gör ett bättre jobb, eller om det är för att hans karaktär är vidrig om jag ska uttrycka mig rättvist.
Dominic Pursell, Amaury Nolasco, Sarah Wayne Callie, Wade Williams och alla de andra gör också ett strålande jobb men som sagt, rollerna är inte direkt märkvärdiga.
Och så har vi ju självaste Peter Stormare, mina favorit svenska skådespelare. Jag blir så glad varje gång vi får se en svensk i något framgångsrikt och han var väll egentligen den enda skådespelaren som inte var direkt okänd innan detta sändes.
Serien är spännande från avsnitt 1 till 22. Jag dör av nyfikenhet efter varje avsnitt och ibland har jag svårt att sitta still och om ni ännu inte sett denna serie så rekommenderar jag er verkligen till att göra det.
Jag tycker även musiken i denna serie är klockren, får rysningar bara av att göra introt och de har verkligen lyckats spegla spänningen i de. Ramin Djawadi som är namnet bakom musiken för er som intresserar er.
Denna serie är något för de som gillar spänning blandat med drama och som har starka karaktärer.
Går nästan inte att bli så mycket bättre.
10/10